Crohns

När jag fick min diagnos

I början på februari 2015 blev jag akut inlagd på Västerås Centrallassarett. Då hade jag haft stora problem med magen/tarmarna till och från sen maj 2014.

I december-14 började det bli riktigt jäkligt, då jag sällan fick behålla nån mat. Det mesta rann ur mig som vatten direkt efter måltiden eller t.om mitt i måltiden ( hur kul är det på en skala att rusa från matbordet titt som tätt) 

Folk började påpeka att jag inte såg pigg ut... och snart orkade jag knappt gå hemifrån. Å skulle jag mot förmodan ha nåt ärende ut fick jag lov att se till att jag inte hade ätit något innan för då visste jag att mellan 5 - 10 toalettbesök var tvungen att inbokas först...

Ändå blundade jag för faktum att jag var riktigt sjuk.... ÄH! Det går över snart... har säkert fått i mig nåt med gluten... 

Redan då började funktioner i hjärnan sluta fungera. Ja jag har ingen annan förklaring till mitt resonemang... för vem går med ständigt ont i magen, uppblåst och konstanta diareér i flera veckor... och intalar sig själv att man bara fått i sig nåt med gluten! .... Jo, jag! 

Jodå! Julen kom med stormsteg. Hade knappt orken att sätta upp julsakerna... och skyllde min trötthet och orkeslöshet på att jag är ju faktiskt sjukskriven för jag hade gått in i den berömda väggen och fick en utmattningsdepression. Ändå bjöd jag hem både mamma, son+sambo och äldsta sonens pappa på julafton! .... har säkert fått i mig nåt med gluten! Jo, ja, tackar ja! *suck * Det gick ju som förväntat.... julmaten försvann fortare än va löningen någonsin kan göra! .... har säkert fått...

Nyår kom och gick och jag började tröttna på att äta... det rann ju ändå rakt igenom! Tack å lov hade jag min yngsta son hemma som såg till att vi åt 1 mål mat tillsammans iallafall.

I början på januari 2015 pratade med husläkaren på vårdcentralen om mina problem att inte få behålla någon mat... sen en tid före jul. Han tittade på mig och sa..." jaha, då skriver jag ut imodium då" 

Vid det laget var jag så slut att jag orkade inte ens protestera. Inga prover togs, han klämde inte utanpå magen eller frågade något mer.... skrev bara ut tabletter som skulle stoppa diarréerna. Jag tänkte ..."han vet nog vad han gör, han är ju överläkare" 

Dagarna fortsatte, jag tog imodium till måltiderna... provade mig fram tills jag kunde få behålla maten... Å nog fick jag behålla den allt. Inget kom nu ut.... och då menar jag INGET. 

Värken i magen blev värre och värre, jag var uppblåst och puffade bara luft på toan. 

En morgon vaknade jag upp och tog mig knappt ur sängen. All ork var som bortblåst. Kände mig yr och matt i kroppen.

Men tack, tänkte jag.... Influensa på gång? Hade ingen tanke först att det kunde ha med magen att göra. Fm gick och jag blev bara mer matt i kroppen. Ringde 1177 för att höra om det var nån influensa som gick och så ville jag ha tips på hur jag kunde lindra den på bästa sätt.... 

Stor eloge till sköterskan som jag pratade med där. Hon började fråga ut mig om mitt allmäntillstånd och tillslut knöt hon ihop säcken och sa att jag var nog slut p.g.a att magen krånglat så länge. Hon menade att det kunde blivit ett stopp i tarmen efter intaget av imodium... som jag ändå fortsatte att ta.... för att inte diarrérna skulle komma tillbaka. För hur det nu än va... tyckte jag det va skönt att inte behöva springa upp till 16 ggr om dagen på toa. 

Hon hjälpte mig att boka in en tid på vårdcentralen redan samma dag.

Jag fick träffa en akutläkare (eftersom jag fått en akuttid) Hon tittade på mig och bröt på ryska "shur mår dy? shinte bra,va?" 

Jag fick lägga mig på britsen med min uppsvällda mage. Hon tittade på mig..."Dy shinte med barn?" Näe svarade jag... Jag är inte med barn.... "shilla, shinte bra!" sa hon och ruskade på huvudet. Frågan var verkligen befogad.... jag var så uppsvälld att det såg ut som jag var i 9:de månaden och skulle föda vilken minut som helst....

Nåja... hon klämde och kände, tog blodtryck som va skyhögt, tog sänka som låg på 390 och en feber på det som stannade på 39°

"Shilla! Dy åker akuten, jag ger remiss till dom" Ta lungt, dy hem å packa.

Så det gjorde jag. Tog mig hem, packade neccisär, laddare, datorplattan och lite underkläder för några dagar. Var helt slut! Fick åka med en kompis till akutingången. Sa hejdå till sonen och sa att jag ringer när jag visste mer.