Ett inre lugn
Jag har äntligen bestämt mig! Vill aldrig någonsin mer arbeta inom förskolan!
Ett beslut kan betyda så mycket! Sista pusselbiten som hamnar på plats.... eller sista som behövdes för att fatta det där speciella beslutet som jag kan få möjligheten att känna ett inre lugn.... landar .... tar ett djupt andetag... å bara känner in känslan av stillhet i sinnet! Att släppa en tung börda som orsakat så mycket smärta i kroppen och virrevarr och kaos i hjärnan... är nog det bästa som finns!
Nu när jag bestämt mig kan det ju bara bli bättre? Då kommer massor av nya frågor....Vad gör jag nu? .... med min nya kunskap om mig själv och vem jag är.... hur går jag vidare? Hur kan jag utvecklas mer och växa som människa när jag har tagit bort en av mina pelare om hur jag var som människa..... ?
För hur det än är.... Din yrkesroll och ditt yrkesval präglar dig från början, hur du blir som människa. Å när man byter yrke så suddas en del av dig bort.... ja en ganska stor del skulle jag vilja säga. Vem blir jag nu? Har sökt en del spännande arbeten .... bara jag själv som sätter upp mina mål.....å kanske mina egna hinder....
Men en fråga kvarstår.... hur mycket av mig blir kvar när förskollärarrollen tas bort? Vem blir jag då?
Andra inlägg
Welcome
Welcome to tankenskraft.n.nu.
